26 november 1925

Älsklingen min!

Det var ju en hel del förslag Du kommer med. Skall det vara någon som uträttar något, så är det väl Du, för jag tycker jag har inte kommit någon vart med mitt tänkande och handlande i saken.

Men Du var väl i elden hela den dagen, kan jag förstå, eftersom Du hann underhandla med så många. Det förvånar mig inte att Du kom i kvalet och valet, när Du skulle bestämma Dig. Här blev också en stunds diskussion om vad som vore klokast. Jag anser likväl, att Du bör hoppa på den där assistent-befattningen vid röntgenavdelningen, även om Du måste binda Dig för ett år. Någon nytta har Du väl i alla fall av denna anställning. Om inte annat kommer Du ju i beröring med en hel del läkare och inflytelserika personer på området, som Du eventuellt kan få nytta av framgent. Nu talade ju visserligen sköterskan på den avdelningen om det kan vara hälsovådligt att vistas i mörkrum och dylikt, men tror Du det kan vara farligt, och inte tror jag att det är så ansträngande, som vanligt elevtjänst. Därtill får Du ju ersättning och förmodligen också mer fritid och frihet än som elev. Under tiden kan Du ju så försöka komma in på Sofia-hemmet eller något annat Stockholms sjukhus.

Det bästa vore förstås att Du finge platsen på hand någon tid, om Du kan utverka detta hos överläkaren eller husmor och så på hemvägen höra Dig för hos vederbörande i Stockholm om utsikt att komma in där, vid vilken tid ävensom om kostnaderna, samt därefter lämna besked till Gefle, att Du antager platsen eller att Du avstår, ennär Du kommit in på annat. Jag menar förstår Du, bättre en fågel etc. Ifrån Stockholm skulle Du ju kunna ringa hem och underhandla om eventuella förslag.

Så står alltså Din hemkomst äntligen för dörren. När det blir och hur det blir kan Du kanske inte bestämma för ögonblicket, men att det blir dessen bin ich sicher.

Först skall Du alltså inhämta besked, eller avgiva dyl. på lasarettet så skall Du döpa lill-gossen och taga farväl av pastorn. Men därvid torde Du noga aktgiva på vad han säger att vi skola iakttaga för den närmaste framtiden, om han har kommit i förbindelse med Ponten, hur han kan ordna tillsättandet av barnavårdsman för Bengt, om han själv vill åtaga sig det och att all korrespondens sker så privat som möjligt mellan prästerna och eventuellt mig.

Sen reser Du hemåt, (hoppas Du är glad åtminstone delvis, fast Du får lämna ditt hjärta för en tid) och gör någon dags uppehåll i Stockholm. Det var sant, dessförinnan skulle jag framföra en sak. Du talade om att Du skulle laga Dina tänder medan Du var i Gefle. Detta ansåg Din fader Du kunde vänta med tills Du kom hem. Även om Du inte  vågar anförtro Din lille söte mun åt ”tannamagaren” Knut här, så blev det nog billigare att resa till Nässjö. Det tycker jag också. I Stockholm stannar Du naturligtvis ett par dagar mer än Du behöver och sen sätter Du kurs på Sävsjö där en hel del väntar Dig.

Om vi antar att Du har barndop på lördag, för det passar ju gumman Eriksson bäst, så reser Du på söndag och löser biljett direkt hem och polleterar alltså kofferten, så att Du inte får något besvär med den i Stockholm, och löser sedan uppehållsbiljett där för det blir nog billigare än att lösa Gefle-Stockholm och Stockholm-Sävsjö. Du är sålunda i Stockholm söndag kväll och då är förmodligen Gustav och Bertil och möter Dig. Om Du inte hinner skriva kan Du ju ringa hans värdinna fru Burén (?), pojkarna kommer säkerligen som ett skott och fördriver kvällen med Dig på ett behagligt sätt. Ja sen får Du väl uppsöka husmödrarna på Sofiahemmet, Sabbatsberg och andra större inrättningar under måndagen och reser hem med nattåget och är hemma vid 1/2 8 på tisdag morgon. Det var väl en bra utarbetad resplan. Nåja, man skall aldrig göra upp något i förväg för det blir ändå inte så, men Du förstår att jag kan inte låta bli att redan nu försöka bestämma tiden för Din ankomst, för att sedan roa mig med (att) räkna dagarna tills Du skall vara här. Att jag längtar torde Du väl förstå även om Du själv inte är så glad att resa från Gefle men Du kan väl trösta Dig med att det bara blir för någon månad  och sen är Du hos honom igen.

Jag förstår inte att Du inte i ditt sista brev skriver att jag skulle skicka Dig pengar, när jag frågade Dig i mitt förra härom, utan skriva det i brevet till Din far. Det ser ju ut som om jag inte godvilligt ville skicka. Åtminstone tycker jag att det varit mera sympatiskt att Du sagt det till mej direkt och inte igenom honom. Nu skickade vi emellertid en del i rek. ikväll och jag bifogade i all hast några förklarande rader. Det var nämligen så brått som det alltid är vid postdags.

Vad säger nu Erikssons om denna plötsliga omvälvning? Det kanske inte vore beredda på att så snart bli av med Dig, men låt ingalunda dem inverka på tiden för Din avresa.

Förmodligen har ni väl kallt där uppe också. Här är omkring -10 °C, så Du får sätta på Dig ordentligt med kläder, Du som inte är van att vara ute. Inte stå eller sitta i drag etc. Detta är förmaningar som jag förmodar även Dina föräldrar skulle instämma i om det voro i tillfälle.

Så får Du ta ett heligt löfte av gumman Eriksson att hon även i fortsättningen ägnar Lille Bengt den ömmaste vård och gör allt vad hon kan för att han skall ha det bra.

Till sist önskar jag Dig så av hela mitt hjärta välkommen hem och hoppas att Du skriver några rader om hur Du tänker Dig hemresan och dagen, när jag kan vänta att mera handgripligt få önska Dig välkommen. Kyss Bengt-Torsten från hans pappa också. Själv får Du nu en lång kyss och det andra 999 när Du kommer hem. 

Din Torsten