Värnamo 18/5 – 1929

Älskade! 

Tack för igår och brevet för några dagar sedan. Jag förstår att du nu ??? i huvudet, som oroar dig både natt och dag. Men ta det med ro, en sak i sänder så ordnar det sig nog bra skall du se. För övrigt kom det väl inte så plötsligt även om du inte på allvar satt dig in i situationen. Jag har ju länge tänkt på det, men aldrig riktigt kommit fram med det, kanske mycket att du inte tagit mig på allvar när jag talat om det. Hade jag varit kvar i Sävsjö hade det väl inget blivit av än på länge. Nu när jag reste till dig sist, hade jag kommit överens med mig själv att jag skulle bringa det till avgörande, och det gick ju lekande lätt när jag bara kom mig därtill.

Nu har jag talat med Larsson så han inte reser bort över påsk. Likaså har jag talat med och skrivit till föräldrarna om vad jag tänker ta mig till, och det voro så rörda så de gräto i telefon men önskade lycka till. Mamma fick mitt brev i mitten på förra veckan, och som hon då inte hade någon hemma som hon kunde få tala med, hade hon bums ringt upp Ragnhild och sen hade de väl ”skabbrats” (tjattrat?) en hel del kan man förmoda. Ragnhild och småbarna skola resa hem till Jkpg över påsk, men Sven skall stanna i Borås, men det hindrar ju inte att föräldrarna kan komma till dagen ifråga. Jag talade med Ralli sedan hon talat med mamma och det lät som hon skulle velat vara med, ja vad tycker du? Du förstår de tycker nog det är väldans roligt!

Nu kommer jag till Sävsjö och onsdag antagligen på fm någon gång (med den där dåren jag tidigare talade om) och får väl då åtminstone tala med dig någon minut. På stationen blir det kanske bättre tid om nu vägarna äro framkomliga för det är ju över 20 mil i vardera riktningen. Det blir i övermorgon och jag skall försöka ringa under vägen och varsko.

Jag har varit hos en guldsmed här och fått mått till min blivande ring; det är nummer 21,5 jag visste inte hur jag skulle framställa min begäran, men jag tittade på en del herringar. Så tog jag mått på nästan alla fingrarna så jag höll på att blanda bort det rätta. Sedan är det bara att handla ringarna i en därför avsedda affär. Vore det inte bäst att din mamma följde med till Nässjö. Isak känner dom väl igen mera däruppe. För övrigt behöver du ju inte resa förrän på skärtorsdagen och sedan hinner väl inte ryktet spridas så långt till påskafton. Om nu någon skulle få tag i det, som göra sig mödan att bära det vidare.

Det är inte underligt att du känner dig konstig i kroppen, då jag, stora karlen, lugn och okänslig som jag är, har en känsla av något som hänger över mig så att jag då och då både natt och dag får samla tankarna och göra klart för mig vad det egentligen är: men det är ingen obehaglig känsla utan snarare tvärtom jag är gladare än jag känt mig på länge, bara jag nu kunde bara det också, så du kunde se eller förstå det på mig . Sedan ska vi komma överens om att aldrig missförstå varandra och ha överseende med varandras eventuella fel och brister så har vi alldeles säkert alla förutsättningar att bli lyckliga. Vad det sedan ska bli av oss ligger i gudarnas sköte som de gamla romarna sade. Sedan får vi väl hoppas det bästa. 

Min förkylning har nu börjat giva med sig efter det jag hållit mig i stillhet både i lördags och söndags. Båda kvällarna gick jag tidigt till sängs och igår var jag bara ute medan jag gick till hotellet och åter.

Ja sedan har jag inget mer att tillägga utan bara vänta att det skall bli onsdag och att jag lyckligt och väl är på väg till dig jag har två starka polismän med mig och så en chaufför så du behöver inte vara orolig på något vis. Vi resa härifrån kl. 6 på morgonen och passerar väl Sävsjö vid kl. 10 till dess, farväl min älskling.

Tusen kyssar och hälsningar

din egen Tosse

Adress saknas på det här brevet. K. fick det nog i handen direkt. Detta är det sista av breven från T. till K. som finns bevarade. De skrevs hösten 1925 då min far föddes och sedan -28 och -29, innan de förlovade sig.