Utifrån de fragment av information som jag har om K. och T., i breven och i berättelser som jag har hört, ska jag försöka få ihop historien. Vad hände med dem och deras son de där åren på 1920-talet?

De träffades i Sävsjö när T. började arbeta som kanslist på landsfiskalskontoret i Sävsjö. Han var inackorderad hos landsfiskal Isac Almfeldt och hans hustru Ingeborg. K. var dotter i huset. De var vänner, umgicks med syskon och andra unga människor i Sävsjö, gick långa promenader i Sanatorieparken på kvällarna och blev djupt förälskade.

Någon gång under våren – sommaren 1925 måste K. ha börjat misstänka att hon var gravid. Hon var 22 år gammal, T. var 28. Hon reste bort – till vänner (?) – under sommaren. Men hon bar på sin hemlighet i ensamhet, tills hon berättade för T. i slutet på juli. I det första sparade brevet från T., som skrevs 2 augusti 1925, verkar han överrumplad och mycket villrådig.

”Älskade, du vet nu resultatet. Jag får avhämta det i morgon på posten; jag har föga hopp, men klänger mig fast vid halmstrået in i det sista, en möjlighet på millionen.”

Då, i augusti var hon i 7e månaden. Hon visste nog långt innan dess att hon väntade barn. Eller var unga människor så ovetande då? Hon dolde det för sin mor och far, hur lyckades hon med det? När berättade hon för T.? Han verkar vara överrumplad i brevet, som om han inget vetat. Men han var en redig ung man, inställd på att ta sitt ansvar:

”Hur nu än allt ordnar sig så tycker jag att du för någon vecka reser till Skoghall … och sedan komma tillbaka hem. Vi få då genast bekänna kort. Det är en vansinnig idé som runnit upp i min hjärna men den är kanske möjlig att realisera om det bara sker fort. Det är en av mina dimmiga tankar, jag kan ej längre tänka klart och Du får komma med de omöjligheter Du kan finna som lägger hinder i vägen. Det gäller ju livet för oss båda kan vi rädda äran något så när också så är ju en hel del vunnet. Jag talar i gåtor tycker Du, men jag vet inte hur jag skall uttrycka mig… Vi förlovar oss genast och gifter oss snart ….. Svindlar det för tanken. Naturligtvis är det inte som varken Du eller jag tänkt oss det, men är olyckan skedd, vad är då att göra. Vi får utgå från att det är bådas vår räddning och vi få göra det bästa av situationen. Det är bara ett vildt förslag men jag har allvarligt tänkt över saken − jag har så god tid om nätterna.”

Men de gjorde inte som han föreslog. De gifte sig inte då. Varför?

K. var välutbildad hon hade gått på handelsutbildning i Göteborg, på Filip Holmqvists handelsinstitut på Allégatan eller på Göteborgs Handelsinstitut i nuvarande Hvitfeldska Gymnasiet. Hennes far ville att hon skulle kunna hjälpa honom med kontorsgöromål. T. var landsfiskalsassistent. Han var under utbildning till landsfiskal och hade praktiktjänsgöring i Sävsjö. De kom båda två från goda medelklasshem, T.s far var hemmansägare. De hade alltså förutsättningar att kunna få ett bra liv. Varför kom inte K. hem och berättade för far och mor när hon nu hade en så lojal och kärleksfull fästman? Var rädslan så stor för att behöva stå med skammen inför föräldrarna att K. inte vågade? Det visade sig ju senare, när de väl hade krupit till korset, att föräldrarna var förstående, ledsna men de ville hjälpa till. — Hon kanske rentav inte ville gifta sig med T. Hennes brev är inte sparade så vi lär aldrig få veta.

Hon väntade för länge innan hon sa något. Hon höll sig borta, först på ett pensionat i Furudal norr om Rättvik. De annonserade i DN efter något ställe där K. kunde få sitt lilla barn. Så småningom hittade de barnmorskan Elsa Eriksson i Gävle som hade en privat förlossningsklinik. T. betalade. Hur hade de råd? T.s lön kan inte ha varit så stor.
K. flyttade till Gävle i slutet av september. Sonen föddes 5/10-25.

En tid efter nedkomsten placerade de barnet i ett fosterhem i Gävletrakten. Först 1930, när T. hade fått tjänst som e.o. landsfiskal i Rejmyre, gifte de sig. De bodde i huset Solliden i Rejmyre.
De hämtade pojken i oktober 1931, han var då 6 år. Han visste inte att han var fosterbarn; T. och K. var två främmande människor.

Han glömde det aldrig. Han såg sin mamma och pappa genom tågfönstret, hur de försvann där de stod på perrongen.

I början av 1900-talet ända in på 30-talet var små privata förlossningskliniker som tog emot ogifta flickor vanliga. Oftast var de nog seriösa och drevs av en kunnig barnmorska. K. verkar ha hittat ett bra ställe där hon blev väl behandlad. — Men det fanns ”änglamakerskor” ända in på 20-talet.

Om man vill läsa mera:

Oäkta barn och barnamord från Stockholmskällan.
Oäkta barn: Födda utanför äktenskapet från Släkthistoria

Oäkta barn och ogifta mödrar i Sverige av S Ericson, 2012, Göteborgs Universitet

Lag om barn utom äktenskap Förslag, 1915 som trädde i kraft 1917

SvJT 191 7, Över förslaget till lag om barn utom äktenskap